”Vad är en elitlicens mer än en ynklig pappersprodukt, ett dasspapper inget mer värt än skiten som fastnat på det. Är det extraordinära åtgärder att stämma kommunens ismakare för att isen råkar vara dålig? Eller att kalla in ekonomisk stöttning via risk-kapitalbolag och ekonomisk dopning? När lag som Motala rättar munnen efter mager matsäck och spelar med en tunn och kvalitativt undermålig trupp och betalar låga löner blir tacken att laget inte räcker till och åker ur, detta samtidigt som vissa lag håller sig uppe med ekonomisk dopning år ut och år in. Elitlicens? PINSAMT”
IFK Motala kritiserar på klubbens hemsida (IFK Motala) Svenska bandyförbundet för orättvis behandling genom elitlicensen.
”Så kallade storklubbar som till exempel Sandviken särbehandlas från förbundshåll. I hur många år som helst har nu detta lag sysselsatt sig med ekonomisk doping för att få det att fungera. Föreningen blöder svårt ekonomiskt men lyckas på något underligt sätt alltid kunna satsa på starka trupper och SM-finaler år ut och år in. Detta för öppen ridå utan att bandyförbundet reagerar. Sandviken är ett exempel på klubbar som balanserar på gränsen till det moraliskt riktiga i sin ekonomiska hantering, och nu tvingas de dessutom ta in risk-kapitalbolag för att rädda sig själva. Ungefär hälften av elitlagen ligger pyrt till ekonomiskt och för en handfull krävdes handlingsprogram för att få behålla elitlicensen. Det är här det börjar bli märkligt. Det räcker alltså att lämna in ett dokument där skärpning utlovas för att få behålla licensen, detta trots att balansräkningens siffror skriker alarmerande rött???”
Motala kräver konsekvens: ”Minus i kassan=inget elitseriespel. Annars är det bara ett löjeväckande spel för galleriet. Det är inte för att jag håller på IFK Motala som jag finner det djupt orättvist mot laget att de åker ur, på grund av att de tar ansvar för sin ekonomi. Det är för att jag avskyr orättvisor i alla former, och därför är denna elitlicens inget annat än en värdelös pappersprodukt.”
Inlägget i dess helhet: IFK Motala